Rosa Snickaren by Anna Daniels

Klockan är strax över 1 och ett nytt datum står i kalendern. Ikväll har jag suttit barnvakt åt mina två ögonstenar L och N. Jag älskar verkligen att leka med dessa två charmörer. Inget annat kan få mig att glömma verkligheten än gosungarna. Att få gå in i deras värld och se hela livet som en ända stor lekplats ger mig kraften att kämpa vidare genom livets stora utmaningar.
Jag vet att vara stark är att inte aldrig falla utan att finna kraften att resa sig...

Att hitta kraften är svårt men man får se alla vardagens små postiva saker som smådoser till kraften. En dag kommer jag vakna upp, starkare än någonsin och le mot dagen. Just nu känns allt bara jobbigt, det är jobbigt att gå upp ur sängen, lika jobbigt är det att försöka blunda och finna ro på kvällen. Tack vare sömntabletter kan jag få oavbruten sömn som ger mig energi att orka tänka. Ja, just nu finner jag mig på nivån att få energi till att bara fungera i vardagen, att få energin att räcka en dag till normala saker så som duscha, äta, umgås med familj/vänner och framförallt orka leta fram ett leende.
Kanske låter det väldigt dystert med det är saningen i mitt liv just nu... jag har inte tappat hoper på något sätt.

Jag ser framåt, ser ljusa tider på ingång och känner att jag är på åt rätt håll. Men ingen kan kräva att jag ska vara mig själv, stråla som vanligt och le nonstop. Jag går igenom en livskris, en del i livet helt enkelt.
Min älskade farmor, min lilla lilla farmor som jag saknar nått otroligt... Finns inte bland oss längre. Det blir mer och mer påtagligt, sorgen växer!
Separationen har gjort sitt också. Jag blev tvingad att gå tillbaka flera steg i livet och börja om. Detta har också tagit, och tar framförallt på krafterna, något som också är helt naturligt.
Att jag sedan pluggar mer än heltid, ska vara superwoman hela tiden gör inte situationen bättre.
"Duktiga flicka" syndromet har fått ett ansikte, en verklig person - Det är jag!
Inget får förfalla, men det är just vad allt gör just nu. Mitt rum kan liknas med en flyktingförläggning, bilen kan jämföras med en sopptipp och jag ser inte framemot att tvätta håret imorgon.

Vägen tillbaka är lång men jag har börjat min vandring tillbaka... det vet jag!

Ljuset är påväg mot mig...

Jag har känt mig nerstämd och trött - utmattad helt enkelt. Läkaren sa "Du har gått in i väggen" men jag tror inte på det... jag är piggare efter att ha fått vila lite och jag har inte heller behövt plåster i pannan. Jag va nog lite trött bara, efter några nätter med 12 timmars sömn är jag bättre.

Yes - Nu är det min tur att få lyckas!

Mamma julpysslar förfullt här hemma och pappa för den delen också. Allt e enligt tradition... mamma tror inte skinktermometern fungerar, pappa säger att den kommer igång... vilken den alltid gör! Granen åker in på kvällskvisten och ingen vet om julgransbelysningen ska hålla ett år till. Det är lite som ett lotteri, man vet aldrig!

Men det är tradition hos oss, en tradition får inte brytas!

Imorgon är det julafton, en julafton som för min familj kommer vara annorlunda, mycket annorlunda!

Jag önskar av hela mitt hjärta att farmor va med oss men vi får göra det bästa av situationen... vilket jag vet att vi kommer göra!

God jul på er!

Skåne, min farmor var från Skåne. Jag har alltid haft en kärlek till skåne och all dess charm. Vi va alltid här på somrarna när vi va yngre.

Idag har vi varit i Köpenhamn. Vi har strosat på ströget och varit på julmarknad på Tivoli. Tog oss upp mot Helsingör och sedan båten över till Helsingborg igen. Legat i sängen några timmar, fått middag av Alexandras mamma och bara haft det hur bra som helst! Jag trivs här nere som fisken i vattnet, handen i handsken. :)

Imorgon ska jag gasa hem mot Sthlm och min underbara familj. <3

Några dagar i skolan väntar innan julafton... Jag vill inte!! Jag vill inte fira jul utan hela min familj. Jag, mamma, pappa, Calle, mormor och.... farmor!

<3

Det har nu gått 4 dygn sedan älskade farmor försvann från oss och saknaden är enorm, att veta att lilla farmor inte finns i livet och att jag aldrig mer kommer få krama om henne och säga "hej lilla farmor", det skär i hjärtat!
Men livet har sin gång, gamla människor dör och nya bebisar föds.. oavsett hur livets gång är så kommer jag alltid sakna farmor så fruktansvärt.

Jag har åkt ner till min kära vän Alexandra i Helsingborg för en weekend. I eftermiddag tar vi tåget över till Köpenhamn och bara myser runt på stan. Att få skildra tankarna och göra något annorlunda är verkligen sånt man behöver när man mist någon och dessutom genomgått en separation för 2 veckor sedan ungefär.

Man är starkare än vad man tror som människa, även om allt känns piss så vet jag att ljuset syns därborta i horistonten... just nu jävligt långt bort men, ljuset syns... det är positivt!

Idag har jag inga ord alls, jag saknar Farmor!

Sov sött min älskade farmor.

+ 2010-12-13

Tentan imorgon känns förjävlig, jag försöker trycka in all information jag måste ha i hjärnan men funkar det? Nej, tankarna är någon annanstans och ångesten kommer krypande längst ryggraden för jag borde pluggat mer. Men jag kan redan contra mot mig själv och säga "När hade du tänkt att du skulle haft tid till det då?"

Nej tiden har inte funnits eftersom vi haft 4 inlämningar förra veckan... en massa seminarium och framförallt en låååång resväg till skolan som tar massa timmar från mina dagar.

Imorgon är det tenta, 1 timme efter tentan är klar så börjar nästa kurs, får jag andas den timmen? nej jag bör nog fokusera på att äta lunch och förflytta mig mellan salarna. Jag känner mig som en radiostyrd robot som ska kunna allt, vara överallt och dessutom orka med allt... en robot laddas väl via elektrisitet... det gör inte jag!

Inatt sov jag 13 timmar, kanske sov ikapp alla nätter jag suttit upp och pluggat, svurit och kastat böckerna i golvet. Är det såhär att plugga på högskolan? Då är det inget för mig!


Räddaren i nöden aka Emrika mailade imorse och bjöd över mig ikväll, tack och lov! Vi ska gå igenom allt inför tentan så kanske jag kan ta hem något poäng till, förhoppningsvis det lilla poänget som gör att jag klarar mig!
Ibland behövs det inte så mycket för att göra en annan person glad!

Nej, dags att återvända till fallasierna, häskartekniker och pro aut contra!

Hej!
Livet suger rätt hårt just nu, jag har ingen julkänsla alls och vill inte fira jul som det känns nu...

Jag spenderar all min tid i skolan eller på danderyd hos farmor...

Skolan är det vansinnet mycket, tror dom att man är någon robot eller?