4 månader sedan
För exakt 4 månader sedan så somnade min älskade farmor in, hon flög till Nangijala. Det var hennes tur att ta steget ut i de okända och få sväva på moln, rida på vita hästar och få se ner på sin familj, vi som finns kvar på jorden.
Sorgarbetet fortsätter, det är jobbigt, fruktansvärt jobbigt. Jag tänker på farmor varje dag, varje timme. En liten kram skulle göra allt bra igen, en liten, bara liten kram! Jag saknar dig så farmor.
Nästa månadsdag har vi haft våra födelsedagar. Jag och Carl ska vara i Skåne den dagen du skulle fyllt år, 95 år, några dagar efter blir vi 23 år gamla.
Jag har slutat gråta såfort farmor kommer på tal, men det gör fortfarande ont varje morgon när jag vaknar. Den smärtan kommer ta lång tid innan den går över, när... det tiden får utvisa.
Jag saknar dig bara mer för varje dag som går.. att man kan sakna en person så mycket som jag saknar dig, det visste jag inte gick!
