Haja vinken då!
Jag måste verkligen göra mig av med relationer i mitt liv som bara tar en massa energi. Det finns nog ingenting som jag hatar så mycket som att inse att något som funnits där inte längre finns och för att sedan faktiskt vara tvungen att göra något åt det. Att inte längre kunna hoppas och att något helt plötsligt ska klassas som en omöjlighet går verkligen emot den teori som jag ständigt lever efter.
Samtidigt måste man at some point förhålla sig realistiskt och släppa på naiviteten. Men ibland behöver man få vara just naiv och få hoppas, för att sedan bli bevisad motsatsen, så att man därmed kan göra sitt val och kunna stå bakom det till fullo. Hur mycket man än vill något och hur bra allt än ter sig i teorin är det hur verkligheten ser ut, hur relationen egentligen får dig att må svart på vitt, som är det väsentliga.
Sen är det bara det här med att välja rätt med stöd av så mycket som möjligt. Allt blir så mycket enklare då. Varför ska det vara så svårt att få hjärta och huvud att sammanstråla? Varför ska de vara i en ständig kollission med varandra? För att återkoppla till det jag skrivit ovan så tror jag att när det väl gått så långt att man sakta men säkert börjar tina bort på grund av ett negativt inslag i ens liv kan man inte ens lura hjärtat längre. Då behöver man bara ett jävligt övertygande huvud för att våga välja sig själv. Och hjärtat kommer snart att förstå vinken.
