Nej tack till hollywoodfru!
Vårens solstrålar gassar in genom fönstret, det är nu man ska vakna med ett leende på läpparna, känslan av längtan att börja dagen. Längtan efter att åstakomma någonting, skapa dagen till den dagen man vill.
Jag vaknar varje morgon numera och vet inte vad som händer, det är hemskt. Jag tycker synd om alla arbetslösa människor som brinner för att få jobba, få tillföra något och skapa. Jag är en av dessa människor, en människa som aldrig vill sitta still, aldrig vill bli fast framför tvn en hel vecka, det är lixom inte min grej. Såklart kan det vara skönt att slappa ibland, några dagar men det är inte riktigt poängen i detta.
Jag har varit på olika möten, jag har varit ute och träffat vänner... men det där med att jobba, det behöver jag! Jag behöver STRESSA! Jag behöver tider att passa! Jag behöver bli sjukt arg att väckarklockan ringer varje morgon och vilja avlida... det är då jag känner att jag trivs med tillvaron!
Är jag normal? Ja, det är jag! Att vara hollywoodfru, det är bara för slöidioter som inte kan jobba...
Jag vaknar varje morgon numera och vet inte vad som händer, det är hemskt. Jag tycker synd om alla arbetslösa människor som brinner för att få jobba, få tillföra något och skapa. Jag är en av dessa människor, en människa som aldrig vill sitta still, aldrig vill bli fast framför tvn en hel vecka, det är lixom inte min grej. Såklart kan det vara skönt att slappa ibland, några dagar men det är inte riktigt poängen i detta.
Jag har varit på olika möten, jag har varit ute och träffat vänner... men det där med att jobba, det behöver jag! Jag behöver STRESSA! Jag behöver tider att passa! Jag behöver bli sjukt arg att väckarklockan ringer varje morgon och vilja avlida... det är då jag känner att jag trivs med tillvaron!
Är jag normal? Ja, det är jag! Att vara hollywoodfru, det är bara för slöidioter som inte kan jobba...
Kommentarer
Trackback
