Våra brister!
Ibland kommer jag på mig själv, sitta och bara tänka på alla mina brister jag har. Hur jag tycker min kropp borde vara skapt på ett annat sätt, hur vissa hårstrån ligger på huvudet och hur ena nageln växer snett. Sen kan jag också sitta och tänka på vem som egentligen är perfekt, vem är det egentligen? Finns det någon som är sådär jätte perfekt? I don't think so! Vissa har utseendet på sin sida, andra kanske har insidan medans andra har fina fötter.
Alla har sina brister, vad klassas som brister? Något man inte har som den som man anser perfekt har eller? Men den som kanske klassas som perfekt är kanske inte perfekt i allas ögon, bara i några få. Den som anses vara perfekt kanske saknar något som den som inte anses perfekt kanske har?
Jag tycker jag väger ett gram för mycket, men vad jämnför jag med... jo bilden i mitt huvud. Den bilden där jag ser mig perfekt, den vridna bilden media har tryckt in i huvudet på mig, de vridna bilden jag skapat i mitt undermedvetna. Allt detta är jag medveten om, varför är jag då inte nöjd?
Jag tycker jag är slö, men vad vill jag egentligen hinna med? Jo bilden i mitt huvud. Den bilden där jag hinner med allt, där jag orkar allt och gör allt bäst. Jag är medveten om att jag inte kan det, varfö accepterar jag inte det då?
Det här kanske inte är direkta brister, men jag kan inte sätta ord på vad en brist egentligen är. Ordet brist, ja det kan man säga att det är något som saknas. Det här blev komplicerat, vi säger sähär...
Om man vore perfekt, då skulle jag kallas det för en robot för det är faktiskt våra brister som gör oss till människor.
Alla har sina brister, vad klassas som brister? Något man inte har som den som man anser perfekt har eller? Men den som kanske klassas som perfekt är kanske inte perfekt i allas ögon, bara i några få. Den som anses vara perfekt kanske saknar något som den som inte anses perfekt kanske har?
Jag tycker jag väger ett gram för mycket, men vad jämnför jag med... jo bilden i mitt huvud. Den bilden där jag ser mig perfekt, den vridna bilden media har tryckt in i huvudet på mig, de vridna bilden jag skapat i mitt undermedvetna. Allt detta är jag medveten om, varför är jag då inte nöjd?
Jag tycker jag är slö, men vad vill jag egentligen hinna med? Jo bilden i mitt huvud. Den bilden där jag hinner med allt, där jag orkar allt och gör allt bäst. Jag är medveten om att jag inte kan det, varfö accepterar jag inte det då?
Det här kanske inte är direkta brister, men jag kan inte sätta ord på vad en brist egentligen är. Ordet brist, ja det kan man säga att det är något som saknas. Det här blev komplicerat, vi säger sähär...
Om man vore perfekt, då skulle jag kallas det för en robot för det är faktiskt våra brister som gör oss till människor.
Kommentarer
Trackback
