-: Hårt!
Ibland känns allt bara så hårt, allt känns som en slag i ansiktet oavset hur man vrider, vänder och ser på det där jobbiga i livet. Livet är ingen dans på rosor, det vet jag. Jag känner mig fortfarande nerstämd, ledsen och tråkig efter den överjävliga hösten som var.
Jag är inte inte hel, utan dig vid min sida! Jag är inte hel utan min farmor! Allt gick förfort, jag hann inte tänka, bearbeta, acceptera och gå vidare innan nästa stora undergång skedde.
Nu är jag påväg till nästa steg igen, till min lägenhet. Den ingen kan ta ifrån mig, den jag äger, det jag kallar för hem, det som är mitt.
Jag levde det livet jag ville, nu lever jag det livet när jag kämpar mig genom dagarna... Livet ska bli som jag vill men jag låter det ta tid. Den som gav mig all energi, inspiration och trygghet försvann... sen en av de personerna som betydde mest i mitt liv lämnade jorden.
Jag kan inte vara glad alltid, jag är mer ledsen än glad just nu.
Nu blev det här ett sådant inlägg jag lovade mig själv att aldrig skriva igen, jag vill ju se framåt. Jag har en lägenhet att renovera, jag har en kropp att ta hand om och jag har egentligen allt det där jag behöver för att vara glad och lycklig. Varför får jag inte vara det då? Varför kan jag inte känna det där?
Den tiden jag va lycklig, energifull och glad!
Grå och blek utan stjärnor i ögonen!
Jag är inte inte hel, utan dig vid min sida! Jag är inte hel utan min farmor! Allt gick förfort, jag hann inte tänka, bearbeta, acceptera och gå vidare innan nästa stora undergång skedde.
Nu är jag påväg till nästa steg igen, till min lägenhet. Den ingen kan ta ifrån mig, den jag äger, det jag kallar för hem, det som är mitt.
Jag levde det livet jag ville, nu lever jag det livet när jag kämpar mig genom dagarna... Livet ska bli som jag vill men jag låter det ta tid. Den som gav mig all energi, inspiration och trygghet försvann... sen en av de personerna som betydde mest i mitt liv lämnade jorden.
Jag kan inte vara glad alltid, jag är mer ledsen än glad just nu.
Nu blev det här ett sådant inlägg jag lovade mig själv att aldrig skriva igen, jag vill ju se framåt. Jag har en lägenhet att renovera, jag har en kropp att ta hand om och jag har egentligen allt det där jag behöver för att vara glad och lycklig. Varför får jag inte vara det då? Varför kan jag inte känna det där?
Den tiden jag va lycklig, energifull och glad!
Grå och blek utan stjärnor i ögonen!
Kommentarer
Trackback
